Sidor

måndag 31 maj 2010

Ramón Bilbao Finca Valpierre 2006, Bricco Quaglia Moscato d'Asti 2009 och Sommerwind 2009. Alla mödrars dag med tillhörande handgnuggande handlare..

Besök på förmiddagen och en första övernattning borta med de båda små, detta var tillräckligt för att framkalla en och annan sakta rinnande droppe från pannfästet. Tur att sällskapet både på för och eftermiddagen var så trevliga för att inte prata om den förfärligt goda och mättande kvällsmaten. Tack kära mor för ett alldeles utmärkt sällskap till kvällen viner.

Ramón Bilbao Finca Valpierre 2006 (nr 3071, nu 127 kr förr 159 kr) har jag provat tidigare med ungefär samma intryck. Något syrliga nu men med samma mörka mulliga chokladströsslade röda frukt. Möjligen att träanslaget var något mindre framträdande men fullt fungerande till den grillade oxén. Min sista flaska och ett välsjungande farväl. Togs dessutom emot med öppna armar av sällskapet.

I provpaketet från Tyskland anlände Sommerwind 2009 från firman J Koegler. Vinet kostar 5.5 Euro vilket måste anses vara ett kap för denna friska, fruktdrivna sommarbris. Päron utmärker sig i ett annars ganska tropiskt anslag. Ingen beska och krydda som stör och frågan är om det är torrt eller halvsött. Lutar nog åt det första. Eftersmaken är överraskande lång för att vara ett så okomplicerat och lättgillat.

Kvällens absoluta höjdare i min gom var det godissmaskiga söta bubblet Bricco Quaglia Moscato d'Asti 2009 ( nr 94169, 119 kr) från La Spinetta. Ni vet de där som brukar ha noshörningsprydda flaskor.  Måste säga att Moscatoviner är slående lika, dock utmärker sig denna med lite mindre sötma och desto mer syra. Mer gråpäron än piggelin. En sakta avklingande eftersmak och en ypperlig smakkombo i form av jordgubb och rabarberskum gjorde kvällen och vinet mer än lovligt minnesvärd. Ska tilläggas att mina erfarenheter är att Moscato d'Asti sällan smakar bra i billigare format och då menar jag från runt 90 kr och neråt.

Tills nästa gång. I morgon är det Juni, nyhetens behag..

lördag 29 maj 2010

Chateau Musar 2002. Arbetsfördelning..

Fortfarande inga rutiner att prata om, däremot finns det en ganska tydlig arbetsfördelning. Amma gör T sedan delar vi på resten, hm kanske inte helt solklart men det funkar. En sak som dock har överlämnats helt år mig är planering och upphämtning av viner från källaren, en inte helt oangenäm syssla ska tilläggas. Möjligen något mer njutningsfullt är såriga matdon.   

Ett vin som pockat på min uppmärksamhet allt sedan mitt eskalerande vinintresse är det Libanesiska vinet Chateau Musar: Föga viste jag då om engelska vinskribenters uppskriveri eller om flask ochh årgångsvariationer som tydligen kan ge allt från himmelskt till aceton. Vad jag viste var att vinet är en vågdelare mellan de som gillar och inte, samt att det finns att tillgå i stort sett alla län. Att det dessutom är ett av få viner från "mellan östern" som har en given plats i det ordinarie sortimentet ökar på mystiken. För mer ingående info ta en titt här.

Så vad är då Chateau Musar 2002 (nr 7463, 139 kr, 375 ml). De CS typiska svarta vinbären, nagellack, lite målarlåda, orientaliska kryddor, något småskitigt, lite starkvinston, personlighet, exotiskt men ändå välbekant, så sammanfattas doftintrycken. Smaken ger mer svartavinbär, riktigt mogna plommon, lite murket trä, den svårdefinerade skitiga tonen från doften återkommer. Vinet känns utfyllande men ändå slankt och med rikligt av små finkorniga tanniner. Eftersmaken är lång med paprika, plommon och en inramande trälåda av åldrande trä. Intrycket är personligt, skitigt och riktigt gott. Man märker att det har några år på nacken men kan absolut ligga några till och då är det ändå halvflaskan vi dricker.

Tills nästa gång. Exotish må möjligen inte vara tyska för bra, men det här är exotiskt bra...

onsdag 26 maj 2010

Det blev en pöjk..

För er som känner mig personligen eller läser personbeskrivningen kommer det inte som någon nyhet att vår trio nu har blivit en kvartet. Därav min uteblivande bloggvaro, det har helt enkelt varken funnits tid, ork eller lust. Men jag vill, kan och ska fortfarande finnas till i cybervärlden, alltså gäller följande: Ur barndimman och in i dimman. Ett hoppingivande faktum är dock att min druckna ensamhet så sakteliga duoaliseras, min kära kan komma med associationer som brieost, fil och rosor för att nämna några klockrena sinnliga liknelser. Här kommer några korta minnesnoter av det druckna, smakade och njutna.
Tahbilk Marsanne 2008 (nr 6406, 94 kr), vinet som i ögonblicket hade allt. Personlighet, krydda, syra, eftersmak och njutning. Ur nyanserna kan nämnas ull, citrus, fetma, fräsh fruktighet, gula äpplen. Ett vin att köpa och lagra, bara för att det är så eget.
En vardagstrevlig Italienare, känns det igen? jo det finns många av den sorten men inte lika många på halvflaska. Morellino di Scansano 2007 (nr 2348, nu 39 kr förr 59 kr, 375ml) är lite sötrotfruktigt inställsam med körsbärstomater och en örtkvist. Funkar förvånansvärt bra trots nett pris.
Så till en avslutande besvikelse, som väcker både en och annan tanke. I distriktet Champagne görs en hel del vin, möjligen inte lika mycket som efterfrågan är stor eftersom en billig flaska från Champagne ofta kostar lika mycket eller mer än ett "bättre" vin från ett annat distrikt. Jeanmaire Brut (nr 7430, 129 kr, 375ml) är ett sådant exempel, doftade faktiskt ganska inbjudande med pigga toner av svamp, citrus och något vått. Smaken var dock totalt intetsägande med gula äpplen i en dovt återhållen eftersmak. Nej, jag är fortfarande inte övertygad. Kom gärna med något förslag på husstil, speciell blandning eller årgångsskumpa som levererar. Usch och fy för att inte tala om skam..

Tills nästa gång. Vi får se hur frekvent jag lyckas plottra...

måndag 10 maj 2010

Van Loveren Chardonnay 2009. Enkelt men ändå rätt..

Tidigare i våras fick jag en inbjudan till en lunchprovning av importören Conceald Wines, eftersom det var min första inbjudan till en lanseringsprovning blev jag såklart både överraskad och smickrad. Vad som däremot är mindre glatt är de 50 mil som skulle krävas för att ta del av gratiskakan i storstaden. När detta dessutom föll samman med en sjukskriven fru och en livlig batting här hemma förblev jag hemma.

I dagarna fick jag en inbjudan till en tappas tävling av tidigare nämnda importör. Min spontana tanke var att inte medverka eftersom det fortfarande är ganska stormigt på hemmaplan med eftersom jag hade en tanke som jag ville prova kändes det ganska naturligt att mitt forum skulle bli här, nu är frågan om jag hinner innan nedkomst och om mitt påhitt räcker till en pallplats. Sak samma, det viktiga är huruvida detta är gott eller riktigt gott och om det passar till vinets profil. En utmaning är till för att anammas.

Först några ord om vinet..
Vinet avger de karakteristiska chardonnay dragen, tropisk frukt, persika, ett stänk citron och en nästinpå sötmättad aningen jästig bubblig ton men en underliggande doft av våta stenar. Helt ok och mycket druvtypiskt. I munnen är vinet först lent med en aning smörighet och lite nötiga toner, frukten finns där om än något annonym med tillhörande syra samt en krydda som tilltar med ökad temperatur avslutar ett korrekt men möjligen något strömlinjeformat intryck. Eftersmaken sitter i ett tag med mer citrus och gula äpplen samt en blommig tropisk frukt. Sammantaget känns det som att vinet passar till mycket utan att varken vara inställsamt eller för spännande. Se dock till att servera väl kylt för att inte kryddan ska ta överhanden.

Detta innehåller min rätt: Chips, Créme frâiche, Majonnäs, kräftstjärtar, Citron, Peppar

Hur fungerade min matchning?
Jo tack riktigt bra, om du frågar mig. Jag valde att sätta ihop en enkel rätt där jag resonerade på följande sätt:
Naturella natur chips lättsaltade = Nötigheten återfinns i vinets smak, sältan matchas med syran i vinet.
Créme frâiche = tar om möjligt ner lite av kryddan och fyller ut smakerna
Majonnäsen = Smörigheten i vinet går igen i majonnäsen samt bidrar till en mer fyllig smak hos rätten.
Kräftskärtar = Både sälta och smak.
Citronen = Går igen både i doft och smak hos vinet.
Peppar = Återfinns i kryddan i vinet.

Det var allt för denna gång, hoppas att ni tar tillfället i akt och provar denna enkla men smakmässigt riktigt goda rätt.

Tills nästa gång. Här kan ni rösta på er favorit.

lördag 8 maj 2010

Windsor Private Reserve Zinfandel 2008. Grill eller inte grill det är..

Jahaja fortfarande ingen nedkomst trots idoga känningar. Livet går tydligen vidare även om det känns som att den enda skillnaden mellan mig och en beredskapsklar brandman är pålen som jag skulle behöva klamra mig fast vid. En lika behövlig som trevligt återkommande treveckorstradition är grill och samkväll hos mina föräldrar. Så varför inte ta tillfället i akt och försöka utse sommarens grillvin. Ett inställsamt snällt men ändå personligt mulligt alternativ för karé och spjällsällskap.

Kvällens vin Windsor Private Reserve Zinfandel 2008 (nr 6289, 99 kr) ska åtminstone finnas på SB:s hyllor fram till oktober så sommarens åtgång är säkrad. Doften är fruktig med björnbär, plommon, blåbär och vanilj. Syltflaggan höjs varnande men sänks för att sedan höjjas igen när den jästiga övermogna svartvinbärssaften tar vid. Trots den söta tonen så finns det en del personlighet, få se vad som händer i smaken. Söt mogen frukt med mer syltanlag. Ganska kännbara tanniner och en alkoholvärme som känns mer och mer tilltagande ju varmare vinet blir. Det är i eftersmaken som vinet verkligen tappar, en grönsjälkig ton som följer upp med lite mogen plommon. Hm jo nog var det ganska mulligt och gjorde sig tämligen bra till det grillade köttet med de sedvanliga tillbehören men merköp lockar det inte till. Jakten efter sommarens grillvin går således vidare, har ni någon/några favoriter? 

Tills nästa gång. Tappastävling nästa...