Sidor

onsdag 19 oktober 2011

Meyer-Näkel Spätburgunder 2010. Kött och tåg, inte en helt oäven kombination.

Nu är värmen på igen
Tidig på jobbet idag, en uppstigning 05:20 kan ha en positiv inverkan, observera kan ha. Bara att ta tillfället i akt och skjuta iväg några radera från höften. Gårdagen var riktigt skön, en tågresa med de små var en höjdpunkt och 20 kilo renaste finast kött en annan. Vet inte om köttångorna hade stigit mig åt huvudet men när jag sent om sider äntrade hemmet befann sig Meyer-Näkels Spätburgunder 2010 i en ny inbjudande fas. För er som vill läsa mer om vinet så har Vinovativa Meyer-Näkel i sitt stall. Och FV har såklart också provat.

Ljus på "tysk pinot"
Första dagens intryck.
En lätt parfymerad doft, småblommig med röda skinande bär. En lite gummiaktig känsla som vädras bort och lämnar en något mörkare sammansatt krydda kvar utan ett uns av ek. Uttrycket känns lätt men ändå med en tyngd i botten. Inte den mest insmickrande doften men ändå med en småtrevlig personligt.


Munkänslan är lätt, slank med en pigg syra. Frukten är röd och riktigt pigg, hallon, lite lingon, lite lakrits och svartvinbärdrag, det finns något grönt och lite småstramt som möjligen kan tippa över till aningen bittert. Avslutet stramar upp med något som skulle kunna kallas tanniner, eller kanske inte men torrt är det och bra uttorkande i tandkött och tunga.


Eftersmaken är hyfsat lång och balanserar mellan fruktig, kärnbitter och salmiakkrydda.

En svårtbestämd sak, aningen bångstyrig men med bra personlighet. Det här känns helt klart mer lämpat för mat än prat även om jag misstänker starkt att oavsett användningsområde vinner detta på att ligga till sig lite.

Efter ett redigt köttpackande.
Faen jag ska nog sluta uttala mig om vin, eller i alla fall hur de verkar efter en första påhälsning. Dag tre är detta en annan skapelse, lite mer rått kött, lite småmultna toner men med bibehållen fruktkaraktär. Smaken är fortfarande åt det slank hållet och syrorna är fortfarande påtagliga men polerade till mer sällskapligt manér. Efersmaken är mer inställsam och hela uttrycket känns robustare, personligare men ändå mer smickrande. Fungerar nu utmärkt utan matigt sällskap. (86-87p)

Tills nästa gång. Snart är det helg igen, men först en dustning med dagens göranden...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar