Sidor

fredag 31 januari 2014

Lagarada Reserva 2011. Vitt, vitt, vitt..


Lagarada Reserva 2011
Det har bitit sig fast, en romantisk nagel i ögat som jag varken vill eller kan ta bort. Åk två, betala för en, lät perfekt för en studerande nykär inneboende. Off season men fortfarande varmt nog för linne, på den tiden man faktiskt tyckte sig komma undan med att bara ett linne. Reseledaren undrade om vi tillhörde gruppen, vilket vi inte gjorde i charterns rätta mening. Tåg, buss och ben tog oss dit vi ville inte en färgglad minibuss. Där och då blev jag förälskad i Portugal, inte vinerna ska medges även om det är förvånande att man faktiskt kan få någorlunda drickbara saker för runt 1 euro. Nej, det var först senare jag insåg att Portugal även hittat fram till vinhjärtat. Därför känns det inte mer än rätt att försöka dela med mig av min kärlek, kanske nästa fokusområde blir det lilla men stora vinlandet med över 500 lokala druvor.

Tills dess blir det någon ströflaska här och där, alldeles för få egentligen. Inte undra på att hjärtat hoppade till en extra gång när varuprovspaketet innehåll mer än "bara" vin. Boken En upptäcksresa i vinlandet Portugal skriven av Håkan Nilsson ger i ärlighetens namn bra mycket mer njutning än Lagarade Reserva 2011 (nr 3036, 91 kr). I glaset bjuds en riktig fruktsmäll, inte alls så sval och finstämd som bättre portugisiska exemplar kan visa upp. Nej här gås på knock, men vänta, trots mustiga mörka bär, nästan åt sylthållet och en bredsida av något örtigt visas något småpersonligt upp. Samma sak händer i munnen, gott om mörk varm och extraherad frukt, inte syltigt men nog är det farligt nära gränsen till vad min generösa gom klarar av. Avslutet stramas dock upp en aning, gott om örter även här och eftersmaken är fruktig med en ganska ordentlig dos torrt ekträ, lite som att slicka på en gammalplanka, om man nu skulle få för sig det. Lite svalare är hela uttrycket bättre, mer balans men den där torra plankan i slutet skulle jag kunna vara utan.

Nej tyvärr, hur mycket jag än vill pusha för Portugisiskt vin finns det bättre, personligare och de som framförallt smakar bättre i min gom än det här. Däremot är Håkans personliga guide till Portugal en mycket trevlig bekantskap, sitter som en varm kopp choklad efter en dag på fjället, mersmakande, mjukt och precis vad som behövs för att få den den varma härliga känslan i magtrakten.

Tills nästa gång. Äntligen ett riktigt vinterland...

måndag 27 januari 2014

Cascina Cucco Barolo Vigna Cucco 2005. Bara att fuska på..


Cascina Cucco Barolo Vigna Cucco 2005
Ibland tappar jag bort mig själv, tur att det inte behövs mer än en sniff för att hitta tillbaka. En sniff av rostjärviolbalsamicoundervegetations nirvana. En sniff av mörkröda småmurriga bär och av sadel och balsamträ. Allt samlat i en urtjusig småsvår men charmig italiensk skrud prydd med finaste sirlighet, jordskitiga naglar och torraste tanniner. Jag vet att det inte är den bäste, snyggaste, häftigaste eller rent av bästa Barolo som huset kan uppbåda men ikväll fixar den allt som inget annat kan, nämligen perfekt drickmogen druvjuice från en druva och område som både gäckar, lockar och avskräcker i all sin prakt. Sa jag att det bara blir mer och mer medhårs ju längre kvällen lider. Sista flaskan av Cascina Cucco Barolo Vigna Cucco 2005 (köpt för ca 120 kr hos Carlo Merolli sommaren 2010) och kanske är det bäst så, det guldkantade minnet av denna känns onödig att utmana.

Tills nästa gång. Inte professionellt, inte hobby, vad är det egentligen?...

onsdag 22 januari 2014

Nomine-Renard Special Club 2008. Det sa inte plopp men ändå..


Club Trésors de Champagne
Nomine-Renard Special Club 2008
Jakten går vidare, fick en fråga om jag fortfarande är inne i Champagne och då framförallt anno 2008. Förutom att min äldsta föddes gick jag och blev äkta man samma år, så nog finns det anledning för ett upprepat firande. Men förutom det, inte är det ekonomisk överflöd, snarare tvärt om i föräldraledighetstider. Nej, det handlar främst om att hitta mina egna smakpreferenser, veta vad jag ska köpa framöver, fördjupa mina kunskaper, utforska en stil som jag inte helt och fullt dragit jämt med tidigare och allt detta i en årgång som förståsigpåarna uttalar till en av de bästa i närminne. Och där är jag inte riktigt än, så ja, fokuset är kvar.

Nu har turen kommit till Nominé-Renard Special Club 2008 (nr 99387, 397 kr). Förutom att jag smakat en Special Club tidigare kan jag ärligt erkänna att inte har en aning om vad som väntar. Det är också lite av tjusningen med just Special Club, små odlare som gör sitt egna men buteljerar i samma flaskform och till i sammanhanget ytterst humana priser. Nominé-Renard håller till i byn Villevenard söder om kända Côte des Blancs. Familjen producerar ca 100 000 flaskor från sina 20 hektar fördelat på druvor från byarna Étoges, Charly, Passe, Broyes, Allemant och såklart Villevenard. Årgång 2008 består av 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir från rankor med en medelålder på 35 år, vilket måste anses vara en ansenliga ålder i Champagne. Nog rabblat med siffror, ner med snoken och foten upp.    

Fräsch och tajt som ett skruvstäd vid öppnandet, behövs inte lång tid i glaset innan det rundar till sig och ett fång gula äpplen och päron bjuds. Något stenigare lurar i bakgrunden tillsammans med något exotiskt. Doften är till en början varken stor eller överdrivet komplex men desto mer salivframkallande. Första smutten känns förvånansvärt mogen, moussen är mjuk, nästan len och man får en ganska direkt känning av de gula mogna päpplena som avslöjades i doften och några milda kex. Syran är fräsch och påtaglig men varken aggressiv eller direkt salivframkallande som jag upplevt i andra 08:or, avslutet snörper upp och mynnar ut i en lång ganska stram samklang av äpplen och sten.

När det första stinget av besvikelse över utebliven komplexitet och munbrytande syra lagt sig slås jag om och om igen över hur balanserat och rent ut sagt förj*vligt gott det är, lockar dock inte till merköp och merparten blir kvar till dag 2.

Nuså! Elegant och finstämd doft, vanilj, mjölkchoklad och mild kokos har växt fram, äpplen och päron gått tillbaka. I munnen får man en munfull chokladkaka med apelsinkrisp, en vägg av mjuk mousse, piggt och fräsch på alla sätt. En klart stänk stenig mineral, smått krävande och definitivt personligt. Eftersmaken sitter som en småsyrlig smäck av mer röd kompromisslös citrus. Det här var en helt annan skapelse än den päppelcharmör som först visade sitt insmickrande anlete, nu har jag en fullmatad matchampagne i glaset som mättar och skapar mersmak i varje smutt. Var det någon som sa mer?!?

Tills nästa gång. I borta, bara 19 kvar...

onsdag 15 januari 2014

Några år senare..

Några rader till minnesbanken, minnet av goda viner, god mat och ännu godare vänner. Minnet av tidens tand, tillfälligheter och ett inte försumbart utrymme i hjärtat till baracker. Minnet av kärlek, humor, sorg och ett litet önskemål av delgivelse. Med andra ord inte minnen alls utan ett levande bevis och resultat av fem vänners kväll vars enda uppkomst och skuld är ett sammanflätat öde och några gemenskapens år, där 1981 var lite mer i fokus denna kväll. Denna gång besparas ni en kavalkad av bilder, för det finns inte tusen bilder som kan återge ett ögonblick denna kväll.

Håll till godo:
  • Kaffe, bryggt med Hario och dopp. 
  • Larssons potatischips, löjrom från kalix och vispad syrad grädde med en skvätt citron.
    Henriot Souverain Brut N.V. Magnum
  • Gratinerade ostron,
    Henriot Souverain Brut N.V Magnum och Roederer Brut Prenimer N.V.
  • Matlagningsvin, lite i mat och mer i strupe
    Roagna Langhe Bianco 2009 och Nikolaihof Riesling Steinriesler 1999
  • Trattkantarellrisotto, smörstekta kantareller och lammkorvskrisp från Diléns.
    Cordero di Montezemolo Barolo Monfalletto 1981 och Tenute Cisa Asinari dei Marchesi di Grésy Barbaresco Martinenga 1981
  • Hushållsost 3 år, hushållsost 1 år, gräddost 3 år, mer lokalstoppad korv, Taralli, Aceto Balsamico, Intini Olivolja, Körsbärsmarmelad, fikonmarmelad och lite annat som skafferiet kunde uppbringa.
    Marqués de Cáceres Rioja Gran Reserva 1981 och Faustino Rioja Gran Reserva I 1981
  • Äppelmandelkaka
    Moulin Touchais Coteaux du Layon 1981
  • Chokladkaka med chokladfudgetopping och pinjenötter
    Caol Ila 1981 och Armagnac Ténarèze 1980
  • Dagenefterpizza, recept hittas här.
Tills nästa gång. Stort tack alla inblandade, svår längtan till nästa gång...

söndag 12 januari 2014

André Clouet Brut Millésimé 2008. Där satt den..


André Clouet Brut Millésimé 2008
Vet inte riktigt vad jag ska säga om  André Clouet Brut Millésimé 2008 (nr 99429, 351 kr) men det är helt klart en av de mer udda och personliga champagner jag testat på sistone. Doften blir efter ett tag väldigt aromatisk, frukten spelar andra fiol men backar upp den lätt brödiga och något oxidativa tonen som drar åt sherryhållet på ett föredömligt sätt. Munkänslan upplevs lätt och elegant trots de fylligare och komplexare inslagen av lite sherry, lätt bröd och färska champinjoner. Syran som först lättar upp biter sedan tag och mynnar ut i en lång härlig syrlig efterklang, där den fräscha rödcitrustonen verkligen är smaksam.

Eget, komplext och en bitande fräschör som jag känner igen från de fåtal andra 2008:or jag smakat. Faller först lite utanför referensramen men snubblar sedan in på ett övertygande sätt, i alla fall hos mig. De först något bångstyriga men accentuerade delbitarna faller sakteliga på plats. Faktiskt att det upplevs bäst efter tre dar i kylskåpet, då var dock moussen i tröttaste laget. Nästa flaska får gott vänta något år.

André Clouet håller till i Grand Cru byn Bouzy, vilket tydligen inte är fy skam när det kommer till Pinot Noir. Till skillnad från många andra säljer inte Jean-François sina druvor till högstbjudande utan producerar istället ca 200 000 flaskor från sina 9 hektar, vilket i sin tur gör det möjligt för oss att köpa denna  årgångschampagne innehållande 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay till ett i sammanhanget ytterst modest pris.

Tills nästa gång. Äntligen lite snö att skotta...

tisdag 7 januari 2014

Ricossa Barbaresco o Barolo. Jahaja..

Ricossa x 2
Är något för bra för att vara sant, är det oftast så. Därför kändes det inte mer än rätt att testa denna devis när tillfälle gavs. För seriöst, Barbaresco för en Linné och Barolo för ytterliggare en Lind till kan inte vara bra? eller? Sedan handlar det ju såklart om vad man upplever som bra och bra, bra kan vara att det står en Barbarolo på bordet som inte kostar en förmögenhet men som ändå lyser upp med hyfsad struktur och drickvänlighet. Bra kan också vara att få ett trevligt vin som funkar i rätt sammanhang och med sin närvaro ger lite extra glitter till tillställningen. Men sedan har vi hela biten med obra saker, något säljer mer för att det står ett förnämt och känt namn på etiketten som egentligen inte har så värst mycket mer innehållet att göra. Variationer av obra har jag råkat på vid flertal tillfällen och sanna mina ord, det gagnar varken mig, producent eller försäljare/importör.

Ricossa Barbaresco 2010
En sniff av Ricossa Barbaresco 2010 (nr 76369, 101 kr) och pang så är jag i Piemonte, riktigt skön balanserad doft med volymen på medel. Smaken följer i samma spår, ursprungstypisk utan några kladdiga klumpiga översteg, takten som innehållet försvinner i talar sitt tydliga språk, påfyllningen också. Eftersmak, komplexitet och personlighet kanske kommer på efterkälken men inte är det särskilt lång. Spelar ingen roll om det står Langhe Rosso, Langhe Nebbiolo eller Barbaresco på etiketten, kostar det 99 kr och smakar såhär förtjänar det nästan en hyllplats på närmaste utlämningsställe. Men å andra sidan finns det bra mycket som är intressantare som också förtjänar hyllplatser men det är en helt annan sak. Efter ett tag blir det i syrligaste laget för att funka på egen hand.

Ricossa Barolo 2009
Mörkare, mustigare, bättre? 50 kronor bättre? Jo faktiskt så känns Ricossa Barolo 2009 (nr 76367, 151 kr) just det. Seriöst bra mycket intressantare. Om Barbarescon är drickvänlig så är Barolon drickvänlig med en intressant knorr. Det finns ett mörker och djup som intresserar, dessutom känns syra och tanniner i bättre schack om än något opolerade vilket osökt leder mig in på vad som skulle kunna hända med lite lagring. Kan inte lova att jag köper detta igen, men om det fanns där framför näsan på mig när jag skulle ha ett passande tjut till risotton, Osso bucon eller bara till en charktallrik och utan närhet till min egna källare, ja då skulle jag lätt haffa en i farten. Förtjänar definitivt en hyllplats på ditt lokala bolag.

Tills nästa gång. Tillbaka till vardag...

Pst. Anders och J-C har också testat, har ni?