Sidor

torsdag 30 oktober 2014

Pittnauer Blaufränkish Dogma 2013..


På ren svenska, så jävla gott! Pittnauer Blaufränkish Dogma 2013 ( nr 78260, 209 kr) är snarast italiensk i sin framtoning, missförstå mig rätt, det finns gott om Österiskiska markörer och biodynamisk bärig busighet också, men det eteriska, svävande som man kan hitta i bra nebbiolo kombinerat med den höga syran i gott sällskap med den matorienterande lättheten som återfinns i bra dolcetto känns mer italiensk än österrikisk. Fast samtidigt, det är svårt att missta sig på ursprung och det är helt klart en seriöst bra balanserad ung Blaufränkish. Opolerat, lite rått rent av men med allt på rätt plats, framförallt hjärtat. Det råder inget tvivel, köp och drick!

Attans! Verkar som att den inte kan beställas längre, någon som har koll på varför? Synd, men om den dyker upp igen finns det inget att tveka på.

Tills nästa gång. Ledig!...

onsdag 22 oktober 2014

Querciabella Turpino 2010..


Jag har druckit några versioner av biodynamiska Querciabellas Chianti men aldrig denna. Kanske inte så konstigt heller då det är först årgången, Querciabella Turpino 2010 (köpt via atomwine.dk för 169 dkk) är Cab Franc dominerat med en skvätt Merlot och Syrah, spännande är bara förnamnet.

Vilket fullträff, varm, jordig men ändå floral med precis rätt mängd gröna inslag och en släng tobak. Doften är verkligen en helhärlig mix  av varm generös italienare och mer aristokratisk slotts boende. I munnen händer samma sak, det kombinerar helt klart det bästa av världar.Uttrycket känns modernt utan att vara överextraherat eller tungt. Det florala, lättsamma och rena som jag tycker kännetecknar Querciabellas Chianti går igen men med mer tyngd såklart. Det stadiga bett som avslutar och den långa smackiga eftersmaken gör inte saken sämre. Ska bli riktigt spännande att följda hur det här utvecklar sig, möjligen att det känns aningen ungt i dagsläget, men inte så att det gör ont på något sätt.

Tills nästa gång. Aningen svårt att få ihop vardagen, tur att man har två friska föräldrar...

Pst. Mäkta stolt! Har blivit nominerad till två! kategorier i årets upplaga av matbloggspriset.

lördag 18 oktober 2014

Ett paket kommer lastat..


Världsklass, helt enkelt världsklass. En riktigt tråkig och grå fredag i Oktober dimper det ner ett paket. Paket är alltid roliga men innehållet i detta paket kan enklast beskrivas med världsklass. Det är den gode samariten rödtjusulf som står bakom, två flaskor med kärlek. För hur ska man annars tolka besväret och mödan att skicka två dolda små skvättar vin 20 mil med post.

Glas rött
Möts först av en ganska småmogen doft, lite kokta fikon, björnbär och lite allmän portvinsvibb. Det håller dock ihop snyggt och det finns något eteriskt som sticker lite extra långt upp i näsan. Samma sak i munnen, först känns det känns aningen överkokt, brådmoget rent av. Sedan blir det utmanande, pigg syra men framförallt riktigt kännbara torra tanniner. Eftersmaken sitter i ett bra tag, lite som att tugga på en ekplanka.

Blir inte riktigt klok på detta, aningen brådmoget som sagt, kanske beror på den omilda hanteringen i posten, samtidigt som det känns redigt utmanande och med en allt för generös ekfatsbehandling. Nja, sorry, gick inte igång på detta alls faktiskt.

Vad är det? Oj, värmen och kryddan tillsammans med det mer stringenta får mig att tänka Spanien, möjligen Portugal, den omilda ekfatsbehandlingen i kombination med det utmanande känns seriöst och för tidig korkdragning. Ålder? Väldigt svårbedömt, då jag misstänker viss effekt av hantering, men säg ungt fast inte för ungt.

Glas vitt, eller ok, orange
Ok här snackar vi småsimmigt. Doften är en helskön mix av torkade tropiska frukter, lite blomvatten och nyriven apelsinskal. Men oj vilken smak! Sött absolut, en rejäl näve med torkade aprikoser, lite nötter,saffran och apelsin, men vilken pigg syra. Hela uttrycket är som en komplett dessert i sig själv, avslutet är en uppvisning och eftersmaken vill inte ge sig. Det här var gott, seriöst jättegott.

Om det förra inte slog an gjorde det här desto mer. Det känns som att utseendet, den lilla blomvattentonen och de komplexa kryddorna talar för lite ålder, kanske rent av mycket ålder, det är lurigt med de här söta rackarna. Mängden syra och sötma känns seriösa, och tillsammans med helheten kan vi inte vara någon annanstans än i Tyskland, eller?!?

Då återstår att se hur jag har lyckat, en sak är säker i alla fall. Ulf har lyckats göra en helkväll, tack!

Tills nästa gång. Tar för givet att jag är långt ute och cyklar...

fredag 17 oktober 2014

Campos Góticos Tempranillo 2010..


Nej men hallå där, vad har vi här? Är det månne ett spanskt fullblod, fullpackad med mörk mustig frukt ackompanjerad av tydliga toner av ekfatsbehandling, mjuka tanniner men ändå med en alert nerv. Ekologiskt odlat, en bit under hundringen också. Jo, jag tackar ja, jag är inte den som är den om en småsval Campos Góticos Tempranillo 2010 (nr 2097, 89 kr, varuprov) skulle ställas fram till lite tapas, en krämig pasta eller varför inte nystekt chorizo med fransk potatissallad.

Tills nästa gång. Äntligen helg...

måndag 13 oktober 2014

La Ferme des 7 Lunes Syrah 2013..


Göm och glöm, ok La Ferme des 7 Lunes Syrah 2013 är ett riktigt klunkvin, det var insidertipset om Delobres viner från vinlådans Pontus. Som prenumerant får man ibland förtur till små allokeringar som skickas samtidigt som vinlådans ordinarie. Nu har jag, förutom höstlådan, klickat hem en trio från Jean Delobres. Biodynamiker som har sitt säte i Saint-Joseph. Hans syrah är en nedklassad St-Joseph och de som jag glömmer är två olika uttryck av St-Joseph. Tydligen är det lite småsvårt att få tag på hans viner, ja honom också för den delen.

Men vad är det för livfull dryck i glaset, ser snarast ut som grumlig fruktjuice. Doftar viol, tranbär, mosade röda bär och lite oxiderad järn. Lite som att lukta på en gammal bärplockare brister frun ut, som inte är lika förtjust i doften som jag. I munnen är en syrlig och bärig historia, bra udda om jag ska vara helt ärlig, lite som tranbärsjuice på steroider med en lätt spritz. Lätt kylt slinker det ner i stora lättjefulla klunkar, en fröjdefull dryck som kanske inte passar alla men får mig att spritta till lite extra.

Till lågtempad nötrulle, tunt skivad med blandade ugnsgrillade rotgrönsaker och en klick rönnbärsgelé sitter den som den berömda. Att den sedan klockar in på 11,5 procent gör att man med lätthet kan dricka ett glas till maten utan att bli vare sig särskilt trött eller uppkäftig.

Tills nästa gång. Det är inte så tokigt med höst ändå...

torsdag 9 oktober 2014

Drappier Brut Nature Pinot Noir Zero Dosage..


För 359 spänn kan det ha varit den intressantaste nya bekantskap som gjordes på Champagnedagen för några månader sedan. En dag jag tydligen inte delgett trots dess tydliga spår i form av nya bubblande bekantskaper och onda tandhalsar. Aja vi får väl se, det kanske dyker upp något.

Hursom, några flaskor inhandlades som följd och en sammanfallande födelsedag och gräsänklingskväll senare poppas korken på Drappier Brut Nature Pinot Noir Zero Dosage (nr 77236, 359 kr)

Precis lika härlig som jag minns den, doften är fräsch med en lätt nötighet, åt det medelfylliga hållet,gulröda äpplen, mineralkrita och en kittlande nerv. I munnen är det torrt, kompromisslös utan att vara varken ben eller munknäckande. Det är friskt, sjungande syra men redan från start finns det tyngd, något som bara tilltar med tid. Det här gör säkert inte ont att spara några/något och lyckas jag hör jag av mig.

Tills nästa gång. Får se vad frun säger imorgon...

Pst. Tydligen blev det här inlägg 600, ytterligare en anledning att fira!

måndag 6 oktober 2014

Ekologisk fänkålssalami..


Det finns en sak, ok två, saker som jag nästan alltid försöker ha i källaren förutom vin. Nämligen hushållsost och salami. Hushållen har jag avhandlat tidigare, en given succé på vilket julbord som helst, lagrad ett eller två år, men salamin? Jo, eftersom jag har ett kvällsnack som jag väljer att inte leva utan kräver det en bra salami. Trion grottlagrad gruyère, salami och taralli (lökvarianten såklart) sitter som en smäck till de flesta viner som har mage att kalla sig vin. I bland lite bättre, ibland lite sämre. Bra salami är svårt att få tag på här på landet, men nu har min favorit Roberto börjat ta hem ekologisk fänkålssalami. Bara att tacka och ta emot, fylla källaren och fylla den igen.

Tills nästa gång. Ny vecka, ny tidig uppgång...

lördag 4 oktober 2014

Eric Texier St-Julien en St-Alban Côtes-du-Rhône 2012..


Eric Texier St-Julien en St-Alban Côtes-du-Rhône 2012 ger ett ungt helbusigt intryck, även efter en dag öppnad. Det formligen sprutar glädje, kärlek, busiga bär ,salmiak och örter ur denna sydrhônska fransos. Munkänslan är full av energi, friska bär och färska örter. Man kan luras att tro att det spretar åt alla håll för att det är så friskt, men helheten känns ändå helgjutet balanserat. Eftersmaken sitter i ett bra tag, som att bita i ett saftigt rött äpple där det samtidigt har smugit sig in en liten mogen kärna.

Har sagt det förut och säger det igen, vinlådan rockar! Och för bövelen, så till att knipa en av höstens lådor.

Tills nästa gång. Våfflor och sovmorgon, det är vi värd...